Frustration.
Varför anstränga sig när ingen bryr sig?
Varför fråga när du inte lyssnar?
/Tzai<.3.
Beautiful to lifeless...
Hej, hej :)
Jag sitter och och njuter av mina härrrliga musik :)
Musiken är min drog!
Idag har det varit musik heela dagen ^^
Först skolan då (jag går på musikinriktat
gymnasium.) Vi hade studioinspelning och rep,
och sedan hade jag inviduellt instrument. Det var najs!
(Jag spelar gitarr<333)
Jag håller på med fingerpicking, vilket jag tycker är
väldigt roligt :):) Fick en låt med den tekniken som
hette 'Streets of London' Den var myys, men det går fort ;)
Så när jag kom hem satt jag och jobbade med den, och
sedan har jag suttit vid datorn och lyssnat på musik :)
Musik, musik, musik :D Naaaaajs xPP
En annan härrlig coolish grej som gör mig lycklig
för tillfället är att vi har byggarbetare som jobbar
på att bygga om vår vind till två sovrum, iiiih'
Äntligen ska jag få ett eget rum!!! :D
Jag förstår knappt själv att jag som är snart 17 år
har klarat mig i flera år nu utan ett eget kryp in man
kan få va ensam och kalla sitt eget ställe.
Jag har givetvis haft ett eget rum tidigare,
men jag har säkert varit utan ett nu i...3 år?
Helt sjukt!
Men snart så ^^ Det är najs att det blir nybyggt och
så får jag måla det själv+ inreda med NYA möbler o shit xD
HAPPINESS!!!
Okej...bra band/artister..
Aerosmith, Bon Jovi, Counting Crows, Third eye blind,
My chemical romance, Lostprophets, Jimmy eat world,
30 seconds to mars, Deftones, Jimi Hendrix, Beach boys,
New found glory, Paramore, Lola ray, Acceptance, Lovedrug,
We are the fury, Windsor drive, All-american rejects,
Red jumpsuit apparatus, The Blooms, Head Automatica,
Circa survive, Aberdeen city, Armor for sleep, Tingsek,
Shout out louds, Fluid lines, David Bowie, Fleeing from finales,
Coldplay, Foo Fighters, Howie Day, Jason Mraz, Josh Phiffer,
Furthest Drive Home, Junior Varsity, June, Magic numbers,
Kaiser chiefs, Meriwether, Miss conduct, King Hermit,
The Scenic, Million Year Echo, Notnowkato, Panic at the disco,
One republic, Simon and Garfunkel, Rockwood, Placebo,
Small amp, Spitalfield, Straylight run, The hush sound,
Taking back sunday, Bravo Romeo Bravo,The apathy eulogy,
The Audition, Bright eyes, The Cinematics, Until June,
The Strokes, Dirty Youth, The Cribs, The Hint,
Pipettes, The Used, Franz Ferdinand, The News,
Rooney, The graduate, Us with millions, The Ropes, Undercut,
Loytalty, One true thing, The spill canvas, Queen, Fm Static m.fl
Okej, det där vara ganska mycket onödigt xPP
Fast ja, nu vet ni vad jag gillar att lyssna på bland annat ;)
Ajja, nu ska jag gå och lägga.
Go'natt Sverige!
/Tzai,
Att bara få vara...
Vet ni vad jag saknar? Vad jag längtar tillbaks till?
- Att vara barn...
Att få vara naiv och ovetande om allt som ändå bara sväller
hjärnan tills det blir överflödigt och alla känslor ramlar över...
Att få slippa att behöva ha bekymmer om framtiden...
Att få slippa anstränga sig för göra goda intryck på folk hela tiden!!!
När man var liten behövde man inte anstränga sig för
att bli accepterad. Man var så knasig som man var, man
fick ändå vänner. Det fanns inte den känslan 'jag
får inte säga något fel nu för då kommer denna personen
tycka/tänka så om mig.'
Det fanns knappt några lögner... Man må ha varit naiv,
men man kunde ändå vara brutalt ärlig. Det var det
enda som fanns då... Då fick man vara ett barn
och man slapp behöva oroa sig över problem, lögner
OCH att anpassa sig till folk i sin närvaro...
Vi alla gör det.
Mer eller mindre.
Ovetande eller ej...
Ibland när någon säger en åsikt man inte alls håller med
om kanske man inte orkar ta en diskussion och därför
ler och tänker 'han/hon är dum i huvudet!'
För vissa är det kanske oftare och värre än så. Somliga
anpassar sig förmodligen helt och hållet efter umgänget.
Åsikter, språk, kläder, intresse m.m.
För dessa finns det förmodligen inget annat val. De är förmodligen
så vilsna att de inte ens har en egen identitet längre.
Det måste vara jobbigt och något som alltid gnager innut i en...
Tänk alla lögner, grupptryck, svek och den ständiga nervositeten att göra/säga fel...
Jag försöker vara mig själv så mycket som möjligt. Jag faller sällan
för grupptryck, och jag har mina egna tankar och åsikter. Men jag
tycker det är svårt att vara social samtidigt som jag är mig själv på något vis.
Det är på något vis svårt att vara öppen med sin egna identitet i dagens samhälle
(tycker jag.)
Det är så höga krav på dagens tonåringar idag. Och det känns svårt
att hålla sig på den nivån som anses vara 'okej.' Det är ännu svårare, kanske
näst inpå omöjligt, att toppa den. När jag säger krav, så menar jag inte
de kraven vuxna har på en. Givetvis finns de också, men jag menar
de kraven, "de osynliga kraven", dagens tonåringar verkar ha på varandra.
Man ska alltid toppa varandra...
"I helgen var jag på en helsjuk fest hos en polare. Polisen kom och varna oss."
"Ja, jag med. Någon snubbe tog visst överdos, och abulansen kom och
fick köra in och magpumpa honom."
Givetvis är det inte alltid att det ska vara värst. Men det inte är det som är
poängen. Det är det att det ska toppa den andre.
Är något bra, ska någon komma med något bättre.
Mår någon dåligt, ska någon genast må sämre...
Så här är det i så många situationer i många umgängen idag.
Man gör det omedvetet...
-Hur ska man kunna leva upp till standarn?
Jag tycker det skulle varit så mycket lättare om man fortfarande var
ett barn.
Slippa att vara i kontakt med lögner, svek och tvivel på om man
själv räcker till. Att bara få vara...
Vara accepterad och få ha de åsikterna man vill ha. Att få klä sig
och se ut precis som man vill utan att man får ökennamn. Att få
slippa alla snea kalla blickar i korridoren.
Att få slippa anstränga sig för att bli omtyckt...
/Tzai,
So fill your shoes with cement, and kiss the one you love...
Hur kommer det sig att jag alltid glömmer att denna sidan finns? xD
Inte undra på att jag så sällan uppdaterar, hehe...
Det har gått cirka 2 månader sedan jag skrev sist, och mycket har hänt. Inga betydelsefulla saker direkt, men ändå... När det gäller skolan har man ju kommit in i alla nya rutiner vid det här laget. Vi hade faktiskt vårt första "uppspel" denna veckan, där vi framförde våra blueslåtar vi har jobbat på nu i 7 veckor. Det var verkligen jättekul att göra det, men det fanns ju saker som kunde gått bättre ^^
Jag hade en tid där i början av skolstarten där allt kändes förjävligt. Men tack vare härligt pepptalk från mina underbara änglar till vänner gjorde jag ett nytt försök, och nu känns allt betydligt mycket bättre :) Visst har det gått både upp och ner. Vissa dagar har man kännt sig vilsen och utanför i skolan, men det blir bättre och bättre. Nu när vi hade uppspel på kvällen t ex. så kändes vi allihopa som en tajt grupp med människor :) Det var verkligen en superhärlig känsla, och det är tacke vare sådana tillfällen man tar sig igenom de dagar som känns mindre bra...
Idag hade vi matteprov som gick så där... Det som var ruttet var att man hade för lite tid på sig (tyckte jag då.) Jag hann inte med alla uppgifter och fick stressa mig igenom dem sista. Sånt gillar jag inte ; )
Förutom de hade vi även storkör på hela klassen, vilket var väldigt flummigt, men kul som vanligt :) Jag känner mig seriöst helt tondöv när jag aldrig lyckas hitta tillbaka till min G-ton i versen. Jag följer efter sopranernas ton istället vilket är irriterande >.<
Men efter skolan träffade jag mitt heroinbehov som jag inte har träffat på typ 2 veckor(!) :D:D Najs... men det var skojjigt ^__^ Jag var typ övertrött och smitta av mig lite på henne, så vissa saker vi sa var helt skumma och oförståliga x)))
Det finns en sak om mig själv jag finner enormt störigt. Jag vet inte om det är några som känner igen sig när jag säger, 'måla upp en oäkta bild av någon man egentligen inte känner.' Att man på något vis föreställer sig att en person är på ett speciellt vis. Man målar upp ett perfekt ideal av en person, och blir därför ofta besviken när personen givetvis inte lever upp till ens förhoppningar.
Jag gör i alla fall så, ofta ;/ Jag vill verkligen undvika att göra det, men av någon anledning brukar jag alltid hamna i situationen ändå. Ibland brukar jag t ex. drömma om någon, och nästa dag kan jag inte släppa det. Jag brukar börja tänka i banorna "undra varför jag drömde om honom?" Sedan bygger dessa tankarna vidare, och jag börjar undra hur personen egentligen är. Vilket leder till att jag målar upp en bild i huvudet hur han kanske är, och givetvis brukar han bli Mr. Perfect . I vissa fall leder detta senare till att jag blir kär i denna person då, men det är ju egentligen personen jag har målat upp jag faller för. Det är ju det som är det störiga! Jag faller ju för en person jag inte känner utan en person jag inbillar mig att jag känner.
Stupid, stupid, stupid...
Jag är rädd för att jag har hamnat i just denna situationen :/ Men jag vet inte... Jag vill inte säga att jag är kär i han, men jag rädd för att jag håller på att falla för han. Vilket jag inte vill. Det vore helt fel och bara jobbigt och återigen fel. Inom andra omständigheter kanske jag inte skulle tyckt det vore fel att falla för honom, men nu är det inte inom andra omständigheter.
Jag försöker komma på vad det är jag gillar om HONOM. (Asså saker som är fakta och inte något tagit ifrån mina ideal fantasier.) Och han ser bra ut och han är liksom attraktiv, eller hur man ska uttrycka sig o.O Han är en gud på sitt instrument, vilket är ett stort fett PLUS :D Sedan är han lite som ett mysterium på något vis... Okej, alla killar ÄR svåra att läsa, men man kan verkligen inte veta vad som rör sig i hans huvud. xD Och han är rolig på sitt egna lilla skumma vis... Men som sagt, det finns många roliga typer och jag känner inte för att vara kär. Eller... Jag vet inte... Det finns så många i ens omgivning som har pojkvän/flickvän och de verkar ha det så mysigt tillsammans. Det skulle jag inte haft något emot, men kärlek innebär ju även smärta tyvärr. Känns inte som jag är redo för hela "paketet" av kärlek...
Men det är störigt att inte veta vad det är man känner. För något känner jag ju som sagt... Men om det är en förvirrning eller om jag nu faktiskt är kär vet jag inte. Det är lättast att bara säga att jag förtillfället tänker mycket på personen och finner han attraherande ^__^ hahah'.
Ja, nu har jag fått skriva av mig lite igen :) Tack ni som lyssnade...
Nu ska jag fortsätta lyssna på JEW nya skiva och bara ta det lugnt ett tag :)
Skepp Å Hoj!
/TbH*
Shut up and dance!
Det var evigheter sen jag uppdaterade här, och jag vet inte ens om det är några som har läst min blogg. Om det nu är så får jag leva med det, hehe. Nej, men jag tycker det är så skönt att bara få skriva av sig lite ibland så mig gör det inte så mycket om folk läser detta eller ej...
Som sagt det var ett tag sen jag skrev här, och ett sommarlov har passerat sen sist. Inte världens bästa väder alltid, men det var ändå ett skönt och bra sommarlov : )
Nu har jag börjat gymnasiet! O.O Ni som sitter i samma sits eller har varit i den, vet hur det känns första dagen i något helt nytt. Ny skola, nya människor och för vissa kanske även en ny stad att upptäcka. Jag förmodar att man både är nyfiken och spänd för hur det ska bli.
Själv var jag väldigt nervös första skoldagen i måndags, men som tur hade jag en vän som höll mig sällskap tills jag var tvungen att träda in i den helt nya miljön. Nu är det torsdag och jag har gått min sista skoldag denna veckan. Det är nämligen så att jag är ledig 3 utav 4 fredagar i månaden :D (HÄRLIGT!) Ja, hur som helst så har det gått bra hittills...
Under dessa dagarna har det varit mycket ny information om saker och ting. Sen har vi även fått repa i våra rep-grupper en gång (ja, det är en musikinriktad skola ^^.) Och idag hade vi en "lära-känna-varandra"-dag vilket bestod av massa konstiga men roliga aktiviteter vi 1or hade tsm.
Jag har försökt vara så social jag kan (vilket jag vill nämna inte är min starkaste sida), men har fortfarande inte pratat med alla i klassen. Fast vi är ju så många och jag kommer ju förmodligen ha 3 år på mig, så varför stressa? Fast det är några tjejer som jag har pratat en hel del med och kommer bra överrens med. Alla delar vi ju musikintresset, men sen är det ju kul att upptäcka att man även delar andra intressen : )
Det hände en annan rolig/skum sak i skolan idag... Vi fick nämligen våra skåpsnycklar (det är inte det roliga.) Så man ville ju gå och kolla läget i skåpet och så. Och när jag väl hittar mitt skåp och öppnar det så ser jag att det är grejer kvarlämnade där inne. Jag såg en grå rund grej som jag inte hade någon aning om vad det kunde vara. Sen upptäckte jag ett brev i skåpet som berättade att det var ett getingbo O___O!!! (tomt givetvis.) I brevet stod det också att jag skulle ta väl hand om hans getingbo och så hade jag fått 2 blyerstpennor av han...
HAHAHAHA! Asså seriöst jag blev helt "wtf!?" xD Det var asså skitskumt, men även sketanskul x))) Det var även en namnteckning på pappret också, vilket jag inte kunde tyda tyvärr. Men än så länge har jag inte rört hans lilla getingbo, men ja jag ska nog inte ha kvar det där inne xP haha' Fast om jag kommer ihåg ska jag nog också lämna kvar någon rolig liten sak till blivande 1or när jag går ut 3an. Det är ju som en liten rolig överraskning :D
Så imorgon är man ledig x))) Jag ska nog in till stan med en kompis som också är ledig imorgon. Jag behöver köpa fler plektrum eftersom jag bara har ett för tillfället O.o Ska bli kul att träffa lite kompisar nu i helgen. Alla har ju gått åt olika håll så man vill ju höra om allas första vecka på gymnasiet xD
Just nu sitter jag och lyssnar på Aerosmith<3 och ja, pratar med lite folk på msn och så : ) Fast ska nog snart gå och lägga mig. Även om jag inte behöver gå upp tidigt imorgon så har det ju varit en lång dag, så det blir skönt att få lägga sig ner och drömma sött ^^
Ska försöka hålla denna bloggen liiite mer uppdaterad i fortsättningen i alla fall, men får se hur det blir...
Ha det bra!
xoxo.
För evigt?
Finns det något sådant?
Kan någon/något vara för evigt?
Kan kärlek vara för evigt?
Detta är något jag har gått och grubblat över länge nu...
Jag börjar tvivla på att det finns något som heter "Tills döden skiljer oss åt."
Det finns tusentals saker att hålla koll på för att hålla lågan tänd.
För att hålla förhållandet igång, och inte bara igång utan också med ett innebörd.
Ett innehåll.
En mening.
Idag så skiljer sig de flesta, det tar helt enkelt slut. Alldeles för tidigt för vissa kanske...
Ett äktenskap, ett förhållande. Tre månader sedan över. Bort blåst...
Varför är det så? Var ligger felet?
Ett förhållande, ett liv, är indelat i faser man måste passera. Saker man lär sig,
ensam eller tillsammans med någon. Ett förhållande är som en steg-vis manual.
Man gör saker steg-vis. En sak i taget... Vissa människor rusar in i saker och
hoppar över steg 1,2,3 och går direkt på steg 4. För andra människor kan det ta
år för att bara komma till steg 2.
Men när man har passerat alla steg, låt oss säga passerat steg 5. Vad gör man då?
Vad gör man efter steg 5? Sak man repetera dessa sakerna i genom hela livet med
samma person? Inte konstigt att man bryter ett förhållande efter ett tag. Det blir
förmodligen uttjatat och tråkigt... Livlöst. Man vill hitta någon ny. Man vill hitta en
förändring...
Men ska man därför behöva byta partner var tredje månad eller när man nu har
gått igenom hela manualen till förhållandet? När ska man hitta den så-kallade-
rätte? Och kanske mer viktigt, när ska man veta att man har hittat den rätte?
Förmodligen så vet man det när det händer. Hjärtat vet väl... Men samtidigt kan
jag inte hjälpa att undra. Vad är det som får en att stå fast vid den personen?
Vad är det som får en att gå igenom manualen om och om igen? Förmodligen
så är det också en sån sak man först vet när man har hittat den så-kallade-rätte.
Men säg mig, folk som har hittat sin andra pusselbit. Vad är det som får er stå kvar?
Jag vet inte om jag har fastnat i någon negativ syn på äkta och livslång kärlek, men
jag kan inte sluta undra, "tröttnar de aldrig?" En kär vän till mig sa att om man hittar
den rätte kommer det alltid nya utmaningar att ta sig igenom. Man ser till att det
aldrig blir tråkigt eller uttjatat. Att förhållandet får nya utmaningar hela tiden, och att
de tar igenom sig utmaningarna tillsammans... Tillsammans.
Det låter alltid lättare än vad det är. Jag menar, jag vet inte ens om 1% av alla människor
i denna värld hittar den rätte under sitt liv. Den rätte kanske befinner sig på andra
sidan jorden. Man träffar förmodligen inte den personen... Så vad ska de människor
göra? Ska de nöja sig med "okej"? Ska de nöja sig med att byta partner genom hela
sitt liv bara för de hoppas på finna något bättre? Visst förtjännar alla att vara lyckliga och
man ska inte ge upp hoppet på att finna äkta kärlek. Men hur mycket orkar man leta?
Kärlek är ju påfrestande...
"I got it all, but I want more..." Känner du igen dig? Känslan att ha allt, men samtidigt inte
ha något... äkta. Man har ett förhållande, men man har inte det förhållandet.
Vissa... är rädda för kärlek. Vissa är rädda för att aldrig finna kärlek. Så när det väl
finner något (inte nödvänligtvis kärlek) så blir de rädda. Vissa gömmer sig och flyr.
Vissa blir så lyckliga och lättade att de vill bevara och skydda "något." De kanske till och med
glömmer bort att fråga sig själva om det är kärlek. Om det är vad de själva vill. Om det är
äkta... De kanske glömmer med flit att ifrågasätta "något" för att de tycker det är bättre än inget.
Vissa kanske är menade för att leva med "okej" eller "något."
Eller?
Låt oss göra detta lite mer personligt...
Jag är rädd för kärlek...Jag är rädd för att aldrig finna kärlek. Så när jag väl finner "något" (inte
nödvänligtvis kärlek) så blir jag rädd. Det har hänt att jag har gömt mig och flytt. Det har hänt
att jag blir så lycklig och lättad att jag vill bevara och skydda "något." Jag har förmodligen
glömt att fråga mig själv om det är kärlek... Men jag gör det nu! Och jag blir bara mer
förvirrad ju mer jag tänker på det. Kanske man inte ska veta mer än vad jag gör i denna
ålder...
Kanske är jag menad för att få nöja mig med "något" och "okej."
Kanske kommer jag hitta den så-kallade-rätte.
Kanske jag kommer på en annan utväg? Eventuellt utveckla manualen till fler steg?
Kanske kommer jag förstå innebörden till "för evigt."
Kanske kommer jag uppleva... för evigt?
She says it's only in my head
Hej... eller något.
Jag tyckte detta lät lite intressant. Har en kompis som råkar ha blogg,
och har läst några gånger. Så nu fick jag sånt "måste-skriva"-behov.
Så jag tänkte, varför inte?
Jag lär glömma bort att uppdatera då och då,
men det blir ingen större förslust ^^
Jaha... ja, jag har varit sjuk hela veckan ;/
(inte kul!)- men ska till skolan imorgon eftersom jag mår bättre..
Men ja, jag har inte gjort något särskilt idag..
Min kära vän ringde och väckte mig, och sedan dess har jag
mer eller mindre suttit fastklistrad framför dataskärmen. (argh, dork -,-)
Just nu irriterar jag mig väldigt mkt på mina naglar och mitt hår..:/
Naglar, är bara onödiga enligt mig just nu.. Fast okej, utan dem
skulle våra fingrar varit ganska obehagliga att kolla på Oo
Men, mina råkar vara ojämna och allt så dem ger mig panik!
Mitt hår... ja, det bara hänger.. Har ingen frisyr längre! Måste skaffa klipp-tid
snarast.. Det är akut!
Sen tänkte jag färga det också, men jag tänker hela tiden att 'jag kanske ska
hålla mig naturell ett tag.' Men usch! Jag tror inte jag gillar det så mkt.
Naturell asså. Jag har färgat mitt hår hit och dit sedan trean.. Men ibland
tycker jag mitt hår ser helt okej ut färgvis, men för det mesta ser det bara
allmänt trist ut! bläää. Dessutom slutar det alltid med att jag köper ngn färg
och färgar själv eller med hjälp av kompis. Ta inte illa upp vänner, men ja..
det blir inte så bra.. Inte långvarit i alla fall! Och frisör salonger är så dyra när
det gäller färgning. Usch. Jag klagar mycket ^^
Enkel lösning... Jag färgar håret i någon toning, och färgar det senare...
Jag sparar ändå mitt hår för den "ultimata" frillan xD
Hade tänkt mig en blandning mellan Dave Lepard och Dave Havok (frisyrvis)
sen så hade jag nog tänkt ha svart som bas-färg...Sedan slingor i eventuellt
ljus rosa, brand orang, platina-blont.. Hmmm.. Det ser i alla fall fint ut i min
fantasi ^__*
Fast ja.. behöver längre hår först ^^
På lördag ska jag och några polare ner till Graffiti och käka =D
Men kanske ännu viktigare ha band möte! Det är behövande nu innan musikdirekt =)
Har skrivit upp lite punkter vi ska ta upp på lördag..
Nu när vi har ett datum är det både nervpirrande och ivrigt ^^
Den största folkmasan jag har uppträtt inför är kring 250-300 pers, och då var det
dessutom sing back. Nu är det live med instrument och hela tjillevipen! O.o
De två sista gångerna vi har tränat har jag alltid pajat en gitarr sträng O__O
tänk så händer det under konserten också! Det skulle ju vara värsta katastrofen!
Nej, jag ska vara positiv! Något sådant ska, får inte hända...
Allt kommer gå bra, och vi kommer ha en rolig dag, och vi kommer vara stolta när
vi går ner från scenen. Precis! Posivit! ^,*
Okej, nu ska jag nog gå och få lite sömn.
*MWAHAH!*
Go´natt, Sverige!
Tezzyloo
